PALLE WAGNBERG (Hammond B3, vokal) kom til Norge i 1985, og har vært heltidsmusiker siden 1987. Palle er nok mest kjent for sin rolle i gruppa The Real Thing som har gitt ut totalt 9 plater. Blant dem finnes den Spellemannsnominerte «The Real Thing in New York», produsert av tidligere Blood Sweat and Tears-gitarist Georg Wadenius. Bandet har også gitt ut «A Perfect Match» med Bohuslän Big Band, og samarbeidet med Kringkastingsorkesteret. Ellers har Palle gitt ut tre cd'er i eget navn, og medvirket i bluesorkestre som J. T. Lauritsen & The Buckshot Hunters og svenske Santana The Experience, såvel som plateutgivelser av Brazz Brothers (julefergen) og Bodil Niska.

BENT PATEY (gitar, vokal) har bidratt på over 40 plateinnspillinger for andre artister, men har også alltid hatt sitt eget prosjekt, med egne låter og varierende besetninger. Tidlig på åtti-tallet turnerte han landet rundt med «Pateys Pipe», sammen med keyboardist Brynjulf Blix, bassist Geir Holmsen og trommeslager Bjørn Jenssen. Senere har en lang rekke andre kjente musikere vært innom dette bandet. I 1983 kom plata «Ocean Front Walk» og Patey ble nominert til Spellemannsprisen som årets komponist. 14 musikere var med på denne plata, og blant dem sangerne Terry Mccullough, Sidsel Endresen og Lynni Treekrem. Patey har senere gitt ut soloplatene «The Further You Go», «Seven Years» og «As Years Pass By».

ERIK JØKLING (trommer) er en svært allsidig musiker som bidrar i et vidt spekter av stilarter. Sammen med Palle har han spilt med The Real Thing og er for øvrig også med i MonicaZ Vals hvor også Palle er med, i tillegg til Stina Stenerud (vokal) og Eirik Berg Svela (gitar). Erik spiller for tiden også i Torstein Ellingsens band Green Peppers som har lagt Herb Alpert sitt legendariske repertoar og lydbilde til grunn. Dessuten bidrar han som vikar på Evert Taube – festivalen i Engelsviken hver sommer, i regi av Nissa Nyberget og Lars Klevstrand. Erik har også sitt eget band, Made in Corea, bestående av gitar, vibrafon, bass og trommer. Med dette bandet spilte de sammen med Chick Corea på Kongsberg Jazzfestival i 2005.

Efter fyra år är det dags för en ny platta från T-Bear & The Dukes, och det är många som har väntat på detta. Ett stort antal i den internationella bluesvärlden, som skrev entusiastiska recensioner av deras förra CD Ice Machine (2013) och gav den massor av airplay. Och naturligtvis bandets många fans, inte minst i den norska bluesmiljön där de faktiskt spelar fler gig än i Sverige, där T-Bear, alias Torbjörn Solberg, bor. Nåja, hans hemstad Arvika ligger faktiskt bara 40 km från den norska gränsen. Låt er inte luras av öppningsspåret som är instrumentalt, och tillägnat Quentin Tarantino. Det följs av nio vokala nummer, och sedan en avslutande instrumentallåt, även denna med den där spanska kryddan. T-Bears kraftfulla gitarr och råa röst är förstås fortfarande där, men några av låtarna, och särskilt texterna, har målats med lite mörkare penseldrag. Lyssna till titellåten och Tears On The Run! Det finns något mycket ärligt och autentiskt hos T-Bear. Han är fast rotad, både i de värmländska skogarna och i bluesen. Från presstexten om Ice Machine: ”They don’t make them like that anymore”

Here’s a guy that startles you as soon as you hear the sound of his guitar, his voice and the way he deals with the tradition. Raw and direct, well not ”too raw” but just sounding like himself. A straight-forward approach, with that special ”bite” that we associate with some of the great bluesmen. Where does he find it? Maybe in the deep forests of Värmland, a sparsely populated region in Sweden, near the Norwegian border. But mostly in his deep long-term love story with the blues, with heroes like Albert Collins, Albert and Freddie King, Luther Allison and other great representatives of modern electric blues with a twist of funk. And one thing he has in common with these musicians is that he will never play a set with only shuffles, but keeps varying his tempos and beats. Not only is he a natural talent on the guitar, but his expressive and direct voice and his creative songwriting contribute to his sound, raw and mature at the same time. Bandet T-Bear & The Dukes of Rhythm (later shortened to The Dukes) startades av Torbjörn Solberg in hemstaden Arvika, Sverige, redan 2004. Time Is A Healer är den första plattan med nya sättningen.